Sambo wannabe?

Ända sedan jag flyttade in i min lägenhet har jag haft ett kinesiskt strömaggregat stående på mitt golv. Den är ingenting som jag har bett om att få utan den stod där när jag första gången klev över tröskeln. Jag tänkte inte mer på det utan antog att den ingår i standardutrustningen. Det var först när Anders och Stefan frågade varför jag har ett sådant som jag började reflektera. Men inte särskilt länge, utan den har bott kvar där bredvid soffan utan att göra något större väsen av sig. På kvällen igår ringer det på dörren och jag öppnar. Där står en kille med ett kinesiskt strömaggregat som han räcker över till mig. Jag tittar lite förvånad på honom. Jag tänker att de kanske har gjort någon service eller så på det, inte för att jag bett om det heller. Men jag tar emot det och stänger dörren. När jag ska ställa tillbaka det på sin plats ser jag att jag numer har två stycken. Trevligt. Vet inte riktigt till vilken nytta, men det är ju alltid trevligt med lite sällskap. Och troligen är det någon annan som saknar ett. Kanske strömmar dessa aggregat till mig beroende min nya kinesiska frisyr. Mer om den i ett kommande inlägg.

Senare på kvällen ringer det på dörren igen. Då är det ett matbud som vill leverera mat till mig. Den här gången står jag dock på mig lite mer och påpekar att jag inte beställt någon mat. Budet ursäktar sig och går iväg. Jag börjar ana att det är någon som inte riktigt har koll på var han bor...

Hoegaarden i Gangnam

I måndags var vi och åt mat och drack öl på en uteservering i Gangnam. Vädret har blivit så pass varmt att sådana tillställningar tillåts pågå utan köldskador. Även om det blev lite mörk och kulet mot slutet. Vi beställer in Hoegaarden pints och dricker i godan ro, även om vi tycker att pintsen ser lite väl små ut. Jacklin anländer lite senare och beställer en halv pint. Vi blir alla lite förvånade när den kom in, för den ser verkligen ut att vara mer än hälften så stor som de vi har. Daniel påbörjar en diskussion med servitören, främst gestikulerandes. Han vill hellre ha två halvpintar i hopp om att på så sätt få mer öl. Jacklin går in som medlare och förklarade våra funderingar kring storlekarna. Glastjockleken är större i det mindre glaset menar servitören. Men vi är svårövertalade. Det hela resulterar i att Jacklin ber bartendern ge Daniel en pint och ett halvpintsglas, så kan han själv laborera med vätskan. När ölen kom in fyller Daniel på sitt lilla glas och dricker upp. Fyller resterande del i pintglaset åter det lilla glaset så hade servitören rätt. Och dra på trissor, det lilla glaset fylls igen... "Disapinted!" utbrister Per och sätter därmed ett nytt lågvattenmärke i ordvitsarnas förlovade land. Överbevisade och med svansarna mellan apostlahästarna traskar vi snopet hemåt.

Do I give you the ass or the crutch?

I guideböcker kan man ofta läsa om koreaners aviga inställning till utlänningar. Men det är inte direkt något jag märkt av. De som märks är de som är nyfikna och intresserade av var jag kommer ifrån och vad jag gör här. I och med att de vill ha svar på första frågan får de direkt reda på att jag inte är amerikan, vilket kan lätta deras sinne en del. Kanske skulle jag prova att utge mig för att vara amerikan någon gång för att se hur jag blir bemött då. Anledningen till att jag kom att tänka på det här är att jag just kommit in från ett litet träningspass med ett möte som från början kändes jobbigt. Vid träning brukar jag växla mellan två olika "utomhusgym" som ligger runt 50 meter från varandra. Där brukar jag pendla fram och tillbaka och köra ett set på varje av mina favoritövningar. När jag kommer tillbaka till första stationen för det andra setet så har det satt sig en farbror på en parkbänk. Bänken är placerad två meter bort, alltså så pass nära att oavsett om jag vänder honom baken eller skrevet känns det obekvämt. Men jag upptäcker honom för sent för att det ska kännas bra att bara gå därifrån. Jag kompromissar och stänger min bubbla. Vänder ansiktet mot honom, stänger ögonen, börjar lyfta mig upp och koncentrerar mig på att inte se allt för ansträngd ut. Efteråt öppnar jag försiktigt ögonen och sneglar lite för att se hur farbror har reagerat. Knappt är mina ögon halvöppna innan han glatt säger: "You are very strong." Vad svarar man på det? "Thank you" fick jag nog ur mig. "Where you from?" fortsätter han. Det visade sig att han hade undervisat på Uppsala universitet en termin för 40 år sen. Han gillar Sverige och Stockholm framför allt. Men han menade att Sverige har blivit sämre under de 40 år som gått sen han bodde där. Som jag förstod honom skyllde han det hela på socialdemokraterna. Det har blivit mer segregerat och sämre för de unga. Roligt att träffa en korean som har mer svensk historia och åsikter än en själv.

Pyntade paraplyer

I Korea är folket väldigt måna om att inte få vatten på sig när det regnar. Så vid nederbörd är antalet paraplyer stort. Tur att färre är ute, annars skulle det vara svårt att få rum. Det gäller att passa sina ögon när man är ute och traskar, så man inte får de utstuckna av piggarna som allt som oftast far runt i ögonhöjd. Skyddglasögon hade varit på sin plats. Det skulle inte förvåna mig om en snittkorean efter en dag på stan i regn kommer hem och kan säga: "Oj, bara fyra ögonlober fast i paraplyet idag. Brukar vara fem."

Brödbak

Anders har under en längre tid varit sugen på att baka sig lite bröd. Grovt bröd är inte helt lätt att få tag på. Så när han fick en torrjästleverans från Sverige så var det bara att sätta igång. Ugnarna i det här landet är ofta gasugnar, likaså våra. Det visade sig bli en match. In med brödet i ugnen. Lika fort ut med det igen och försöka släcka branden i bakplåtspappret. Kanske vore en idé med flamsäkra bakplåtspapper i asbest. Eftersom bakplåtspappret betedde sig så illa fick det inte längre vara med i spelet. In med brödet igen utan papper.

Nu beger sig Stefan och jag ut för att skaffa oss en film till kvällen. Vi går ner till vår lokale pirat dvd-handlare på gatan och väljer ut fyra filmer för en hundring.

Tillbaka i Anders lägenhet kan vi bara skönja konturerna av honom i den täta slagfältsdimman. Riktigt osigt har det lyckats bli. Ugnen är så pass låg att brödet har jäst upp i ugnens tak, så det är lite trixigt att få ut. Vi funderar på hur mycket det krävs för att brandlarmet ska börja tjuta och sprintlersystemet sätta igång. Men med riklig vädring klarar vi gränsvärdet och slipper besök från brandkåren.

Det som skulle bli bröd åker rätt i sopkorgen och fokus läggs istället på filmen. Ett litet nederlag. Första filmen vi börjar kolla på visar sig vara en sån som är filmad inne på en biograf. Det går inte så jättebra för oss. Andra filmen, Sleuth, visar sig dock vara helt ok både i kvalitet och story. Eller så hade vi bara sänkt våra krav och förväntningar tillräckligt lågt.

Ordstatistik för mars

Inga onödiga krussiduller här, ren och skär statistik. Jag vill inte skämta för att någon ber mig skämta. Framför allt inte om det är allmänt förväntat bara för att det råkar vara första dagen i den fjärde månaden.

Totalt antal ord: 13112 (11675)
Snittlängd på ord: 4.5 bokstäver (4.4)
Antal unika ord: 3143 (2834)

Topp 10:

1. jag (1)
2. att (3)
3. det (2)
4. och (4)
5. i (6)
6. är (8)
7. på (5)
8. en (9)
9. som (7)
10. så (10)
    

74 (60) vanligaste orden utgör 50% av textmassan.

Analysen ligger som bekant i betraktarens ögon.