Seoul Forest, take two

När jag ger mig ut på mina löprundor har jag oftast en plan för hur långa de ska bli, och var jag tänkt mig att sträckningen ska gå. Så igår när jag kommer ner till floden ser jag en massa löpare med nummerlapp som rör sig mot min tänkta riktning. Någon sorts tävling på gång. Jag är inte sugen på att springa mot denna strida ström löpare. Med rimligt paddelförnuft vill jag heller inte jag dras medströms och riskera stupa ner för något fall. Istället styr jag stegen över floden, med en bro mellan mina fötter och vattnet. Vägen leder mig till slut till Seoul Forest, målet för min första löprunda i staden. Det var ett kärt återseende och parken var mycket mer levande nu när värmen och grönskan kommit. Jag sprang runt bland picnicnjutande människor och glada dagisgrupper. Vid en slänt ser jag ett fikande ungdomsgäng och vid min passage hör jag tjejröster ropa "Hi!!" ljudligt. Men mitt i skottlinjen, mellan mig och gänget, är en koreansk cyklist som absorberat hälsningen och hälsar tillbaka. Jag blir lite lättad för att själv slippa svara, och vill inte heller ta tillfället ifrån honom. Men cyklistens svar lugnar stoppar inte ropen. Och efter nästa "Hi!! Nice to meet you!" känner jag mig tvungen att respondera. En titt bakåt över axeln och en glad vink gjorde susen och min löpning kunde fortsätta som vanligt.