fredag 30 maj 2008
BBQ-kött
onsdag 28 maj 2008
Koreansk bumbibjörn
tisdag 27 maj 2008
Frisyren
Jag tror mig ha nämnt något om min kinesiska frisyr tidigare. Här är historien som ledde till det hela. Min tanke med Hongkong var att klippa mig där. Engelskakunskaperna är mer utbredda, och jag, som är rädd för frisörer i Sverige för att jag tycker att det är svårt att beskriva hur jag vill se ut, känner att en språkbarriär inte underlättar. Jag har samma obehagskänslor för frisörer som för tandläkare. "Det var ett tag sen du var här senast va?" Jo, ja, det var det... Stefan och jag inleder vår jakt på frisörer. Denna yrkeskonst som brukar utövas i varje gathörn visar sig just nu vara svårfunnen. Efter en lång desperat kamp mot tiden hittar vi till slut en frisör i ett skumt kvarter. De lokala barnen springer ut och in i salongen och leker. Blir tillsagda av ägaren och piper ut igen. En riktig kvartersfrisör så att säga. Det fiffiga är också att ingen i salongen snackar engelska. vi får peka i en bok på den frisyr vi tycker passar. Men innan det kan bli tal om klippning ska det såklart tvättas hår, masseras hårbotten, nacke och rygg i tjugo minuter. Både skönt och obekvämt. Min massös verkar lätt road. Troligen av min oförmåga att slappna av. Att få massage är inte min starkaste sida. När frisören till slut känner sig nöjd med håravkortning har han givit mig en mindre smickrande ishockyfrisyr. Bilderna i boken visade inte riktigt nacken. Jag förklarar att jag vill ha nacken kortare. Han spenderar ett par minuter till på den. Upp med spegeln. Nöjd? Nej, egenligen inte, men nu vill jag mest därifrån och orkar inte vara besvärlig mer. Går därifrån, missnöjd, som alltid, förutom en gång, efter ett frisörbesök. Senare, tillbaka på hemmaplan, ser Jacklin att jag har klippt mig. Jag sa att jag klippt min i Hongkong, varpå hon utbrister "Yes, I see, it's the Chinese style."
måndag 26 maj 2008
Hongkongshopping
Jag passade också på att köpa två par för små skor. Men de var ju inte så dyra... Per användning kommer de dock troligen vara de dyraste jag någonsin köpt. Men de kanske kan skänkas bort till någon mer eller mindre behövande person.
Ärlighet
Jag var en helg i Hongkong tillsammans med Stefan och Anders plus två av hans kompisar. På vägen till jobbet resdagen tog jag taxi till jobbet för att få med mig packningen. Av någon anledning känns det som jag redan skrivit det här, men jag kan inte hitta det i bloggen... Kanske har jag tidigare bara skrivit mentalt. Hur som helst, jag hoppar in i en taxi. Lägger in bagaget i bakluckan. Taxametern står på 3000, vanlig starttaxa är 1900. Kanske försöker killen blåsa mig eller så är det någon bagageavgift. Oavsett vad orkar jag inte bråka om 10-20 kr. Halvvägs till jobbet tittar chauffören på mätaren och får panik i blicken. Han inser att han glömt nollställa från tidigare körning. Därför gör han det nu. Jag blir glad av hans ärlighet och att jag inte blivit lurad. Väl framme vid jobbet gör jag ett överslag av vad det borde ha kostat och betalar resultatet av min matte till herren. Han blir förvånad och glad. Förhoppningsvis var min matte bättre än en som kan förekomma på vissa högstadieprov. Varför jag tänker på den här matten var min och Stefans fundering på flygplatsen. Nämligen, hur många är det som flyger just nu, totalt på hela jorden. Vi kom väl inte fram till någon vettig gissning. Men tänkte tillbaka på högstadietiden där man lätt hade kunnat räknat sig fram till 40 miljarder, och kännt sig nöjd med svaret.
fredag 23 maj 2008
Korean Folk Village
Säkerhet
Låt mig veta om meningarna ovan är allt för kryptiska, så kanske jag får köra de genom tydlighetsfiltret en gång till. Alternativt skriva en avkodningsnyckel.
Kronologi
torsdag 22 maj 2008
Snabellängd
Ordstatistik för april
Totalt antal ord: 1490 (13112)
Snittlängd på ord: 4.6 bokstäver (4.5)
Antal unika ord: 664 (3143)
Topp 10:
- det (3)
- att, och (2, 4)
- jag, på (1, 7)
- i (5)
- är (6)
- en (8)
- som, för (7, ny)
torsdag 15 maj 2008
Ursäkt
Jag ber om ursäkt för att bloggandet har varit obefintligt senaste tiden. Det har hänt mycket och det har hänt ingenting. Det finns saker att skriva om, men tiden har disponerats annorlunda. Ett halvt halvår har gått ruskigt snabbt, och det kommer troligen fortsätta i samma anda. Tiden har en tendens att inte sakta in. Varför ter sig tiden opåverkad av luftmotstånd? Hur som helst ska jag försöka komma igång med en andra andning vad gäller det elektroniska ordflödet. De uppskattande kommentarer som jag har fått har givit en inre önskan till nytändning. Jag tycker ju själv att det är roligt att ha, så det är inte för att vara snäll. Jag är en egoist. Men så, förhoppningsvis lossnar formuleringsmaskineriet igen och orddiarrén kan återigen sprida sitt välbehag.