Snabellängd

Snart ska min comeback i bloggosfären förhoppningsvis ske. Jag känner hur meningar och formuleringar börjat gro igen. Men de har ännu inte brutit hjärnbarken, redo att exponeras för andras ögons sken. Sen måste jag även leta efter, och pussla ihop, fragment ur min minnenas brunn. Tyvärr är min hjärna numer av teflon. Ingenting fastnar. Memento någon... Eller så är det elefantparasiten. Den som kryper in i örat, gräver sig in till hjärnan och passar där på att lägga sina ägg. Äggen växer och pressar bort hjärnan, hungriga larvet kläcks. Hungriga larvet äter gärna hjärna. Elefanten får problem, kan inte längre blogga obehindrat. Slutet för elefanten inträffar när balanssinnet blir så pass rubbat att den inte längre kan gå eller stå. Den mängd mat som finns inom en snabellängd från det stället där haveriet sker räcker en kraftigt begränsad tid. Såvida kollapsen inte råkar ske i en energiskog, då det räcker något längre. Förhoppningsvis har jag mobilen med mig så att jag kan ringa efter mat med hemleverans. Gäller bara att jag har med mig laddaren och tillgång till vägguttag...