Så, nu var det ett tag sen jag skrev. Det var inte utan anledning som det hela låg nere under helgen. Jag utgår från att alla ändå bara läser bloggen som jobbflykt. Jag hade tänkt försökt undvika att smileyförorena bloggen. Så jag hoppas att ni som läser känner mig tillräckligt väl för att själva läsa in smileys mellan raderna, eller snarare orden. Sen går ju allt att tolka på flera sätt, ofta ett bra och ett dåligt. Då kan man ju försöka ha som grundinställning att välja att tolka det till det bättre. Om inte för att göra sitt eget liv lite lättare och mer bekymmerfritt, så kanske för att se mig i en bättre dager.
Imy på jobbet är ursprungligen från Korea, men som flyttat till Sverige, och nu är tillbaka i Korea på ett korttidskontrakt. Han erbjöd mig sin support då han vet hur det är att vara helt ny i ett annat land och frågor som kan dyka upp. Mycket uppskattat. Sen har jag haft lite mer konversationsproblem. Philip, en av de lokalanställda här... Låt oss bryta för en liten förklaring av grundförutsättningarna: för att göra det lättare för oss västerlänningar har alla Koreaner ett västerländskt namn också. Kanske lite osjysst att de ska behöva anpassa sig till oss. Eller... osjysst av dem att inte lita på vår kompetens att lära oss deras namn. Som sagt... två sidor. Minst... I alla fall, Philip och jag åkte bil på motorvägen och försökte hålla igång ett samtal. Men jag hade svårt att förstå Philips engelska i bruset. Kanske var min bable fish felkonfigurerad. Men för att slippa fråga "Va?" efter varje mening så låtsades jag hänga med på vad han sa, och hoppades att tidigare luckor skulle kunna härledas från kommande information. Tyvärr gick den tekniken inte riktigt hem den här gången. Så när jag frågade någonting, som jag nu inte riktigt minns, om Korea-kriget blir hans respons: "Are you interested? I just told you." Lite pinsamt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar