Prototypmur

Nu har jag fått flertalet klagomål på att jag varit dålig på att skriva i bloggen. Det betyder ju iaf att den läses. Uppskattat! Det är en morot att fortsätta. Eller piska. En piska att fortsätta alltså. En morot att piska. Då skulle man ju behöva hitta en sado-morot. Vet inte om den märkningen har kommit än. Hur som helst har det inte slutat hända saker i Seoul. Även om vardagen börjar forma sig så händer det ständigt saker som är värda att föreviga. Eller iaf bevara under internets levnadstid. Eller bloggtillhandahållarens. Vem vet hur länge det blir. Fast vi kan nog räkna med att google cachar det mesta va? Just nu befinner jag mig på Incheon, Seouls internationella flygplats och väntar på att planet ska gå. Så hur bättre utnyttja tiden än att skriva? När jag funderat på om det är något hemifrån jag saknat, så är nog frukosten det som poppar upp först i huvudet. Och då mackor framför allt. Tror jag. Eller trodde. Jag sitter nu mer precist på Subway och äter en italian b.l.t. Det var iaf inte den jag saknade.

I lördags var jag, Anders, Stefan, Ted och Per ute och vandrade i bergen. Den här Per är inte Per som jag var och åkte skidor med, utan en annan. Per verkar vara ett bra namn att ha när man ska på STA. Jag vet just nu inte vad stället som vi vandrade på hette, det får jag kolla upp med gps-plotten. Vandringen var hyffsat lätt med trappor stora delar av vägen. Per tyckte jag var lite petig när jag påpekade att de inte har någon direkt standardhöjd på trappstegen. Han frågade mig hur stora delar av svenska fjällen som är betrappade. Efter en stunds vandring kom vi upp till en försvarsmur som skulle skydda Seoul mot aggresiva mongoler, om vi läste skylten rätt. Det var bara det att när vi studerat muren en stund så tycks det som att muren är felvänd, så att den istället för att förhindra folk utanför att komma in, förhindrar de där inne att komma ut. Skottgluggar och på vilken sida muren stod på bergskammen var liksom inte på det sättet vi hade placerat dem om vi tänkt försvar. Vi började våra spekulationer om varför det var som det var. Var det kanske en prototypmur de hade smällt upp? För att se hur en bra försvarsmur ska byggas. Vi avfärdade dock idén då det inte är någon liten hur och den ligger inte lättillgängligt för ett bygge. Kan det vara så att de bara misslyckades med designen? Möjligt. Eller så var det helt enkelt mongolerna som byggde en forcheckningsmur. För att slippa bli angripen av Seouliterna byggde man helt enkelt in fienden i sin egen stad. Mycket listigt tycker jag.

Vi hade åkt med Teds bil till berget. Och på nervägen säger Stefan, du kan aldrig köra hela vägen utan att bromsa. Det är en rätt slingrig smal väg i ett bostadsområde med hus i mångmiljonklassen, även i en valuta som inte kräver buntar. Ted gör ett försök men utbrister snart: "Det här kommer aldrig att gå." Jag tror att han själv valde att använda bromsen innan bilen blivit allt för repad. När man säljer färdigslitna jeans, borde det inte gå att sälja färdigrepade bilar?

Efter vår lilla vandring och en säker nerfärd åt vi mat på en trevlig italiensk restaurang i ... . Där planerade vi inför den kommande kvällen. Tanken var att vi skulle ta och prova någon vinbar i närheten av Human Starville, där vi bor om det undgått någon.

Innan kvällens strapatser samlade jag krafterna med en powernap. Uppfinnaren av powernaps borde få nobelpris. De är så underbart sköna. I vår jakt på vinbarer blir vi mer och mer kräsna. En underlig tendens vi tycks ha, när trenden borde vara den motsatta. Till slut kom vi helt av vinkoncepten och hamnade på Crazy W.C. bar, eller Crazy toilet bar som Ted döpte den till. Känns som ungefär samma klass som vinbar. Det var både hyffsat dyrt och inte så bäst, så vi drog snart vidare till Itaewon och återigen hamnade vi på Geckos. Det visade sig bli en festlig utekväll som slutade med en hemkomst vid 6-tiden.