Buntvaluta

Valutan i det här landet heter won. Den största sedeln är 10 000. Det låter ganska så imponerande. Men det faktum att 10 000 won motsvarar cirka 70 kr lägger sig imponansfaktorn lite grann. Istället börjar man fundera på den stackars plånboken, som ska rymma pengarna. Korea är inget billigt land. I alla fall inte Thailand-billigt. Det är ungefär som i Sverige. Att gå ut och äta är iofs något billigare. Men man kommer hur som helst inte så långt på 70 kr. Vad jag hört från Ted så beror det på att de inte vågar ha pengar med större värde på grund av hemmatryckningen. Så det blir en smärre bunt efter ett bankomatbesök. När kontanterna började tryta förra helgen och mina tre första försök med bankomaterna hade misslyckats börjde viss oro sprida sig. Ska det vara problem att få ut pengar så kan det bli lite besvärligt. Men dagen efter fick jag lite tips från Anders och efter det så fungerar det fint för mig, för det mesta. Koden kan man välja att antingen knappa in på knappsatsen eller på touch-skärmen. Innan Anders tips hade jag bara provat knappsatsen. Det känns lite sådär när hela skärmen i princip projicerar ens kod över hela rummet när man knappar in den. Men koreaner är snälla och att lita på. De skulle nog i princip kunna ha en låda med pengar och en pärm vid sidan med uppmaningen "Efter du tagit pengar så ange gärna namn och belopp". Ännu bättre skulle det säkert fungera om de skrev uppmaningen på koreanska.

Jag vet att det blev lite motsägelse nu. Att de inte vågar ha större sedel än 70 kr på grund av förfalskning och samtidigt våga ha pengarna i en öppen låda. Jag märkte det när jag skrev. Och jag kan inte nu reda ut det. Men hej, det är en ny kultur. Och det är inte jag som både litar och inte litar på dem. Så jag är bara budbäraren. Iofs även budskaparen. Så jag får väl ta på mig att det hela inte går ihop. Kanske får jag rätt på det så småningom, men troligtvis faller det i glömska, såvida inte någon av er börjar djävlas med mig och kräva mig på svar.