Konduktörsknä

Löppremiären skedde idag. Något senare än önskat, men så blev det. I lördags var jag nere i det som hotellet kallar "fitness center". En ganska sorglig syn. Men varje ställe med självrespekt måste visst ha ett gym. Synd bara när självrespekten går ut över respekten för folk som tycker om att träna. Gymmet ligger i källaren, och där kan man stirrandes på betongväggen springa löpband. Själv fick jag dock aldrig igång bandet. Kanske hade de inte öppnat än, eller så är jag inte teknisk nog. Så det blev en knapp kvart på motionscykel istället innan jag tröttnade och gick upp till lägenheten igen. Annars har jag försökt få lite vardagsmotion genom att ta trapporna i tunnelbanan, när sådana finns till hands, och stått på tunnelbanan. När det gäller det här med att stå på tunnelbanan är jag lite kluven. Det är ju rätt populärt med vibrationsträning nu igen. Är tunnelbanestående kanske att likna med det, eller är det för stora skakningar? Jag har också hört att konduktörer ofta får problem med knäna för att de hela tiden utsätts för påfrestningar av just skakningarna.

Åter till löpningen. Igår googlade jag lite på "running in Seoul" för att få lite tips om var man kan springa. På cykel- och gångbanan som går längs floden tycker många att det är bra, och eftersom den ligger på 3,7 stenkasts avstånd från boendet tyckte jag det kunde passa fint. Innan jag vågade mig iväg iklädd träningsmundering gick jag utklädd till civilist för att reka läget så att jag hittade till löprundans början. Lite fånigt kanske, men det känns bättre att irra runt i vanliga kläder. Kanske för att det är en sak mindre som bekräftar att man är ett ufo. Gångbanan låg precis där den skulle, så det var bara att kila hem och byta kläder. Om att springa var jag rätt så ensam, men det var en del folk ute och gick. Bland annat en baklängesgångare. Om jag fattat rätt så har de en liten rörelse för just den läggningen här. Kanske nåt i stil med våra stavgångarvänner där hemma. Efter en del springande och korsande av floden kom jag fram till Seoul forrest, tror jag det stod på skylten, Yongsan family park ser det ut att heta på kartan. Hurusom var det en park som verkade rätt så trevlig. Där fanns basketplaner, en löpslinga på nån kilometer, en liten skatepark där barnen åkte inlines. Hjälm verkar inte vara på modet. Sen hade de rätt så spaciga klätterställningar. En som såg ut en jättestaty i kraftigt hönsnät som barnen kunde krypa runt i. Tur att de inte har EU här. Jag blev rätt sugen på att fota den. Men det kändes inte riktigt rätt att ställa sig och fota, som om det var barnen på lekplatsen som var i fokus. Som du kanske anar så var det lite av en turistlöpning jag gav mig ut på. Det blev två tre foton längs vägen med mobilkameran. Allt som allt blev det tolv kilometer löpning på en timme. Benen var rätt så tunga idag. Vi var ute igår på bland annat Seoul pub, som iofs kändes väldigt europeisk, så gårdagen märktes idag. Sen var det ju rätt länge sen senaste rundan. Men nu har jag drygt en månad på mig att toppa formen igen. Och nu vet jag ju att det faktiskt går att springa här.