På tunnelbanan igår såg jag vad som verkade vara en koreansk mysfarbror. Och då menar jag i den positiva bemärkelsen, alltså en sån farbror som kan tänkas ha pudel likt, Gustaf och Dennis för de som kände dem, inte en sån farbror som går runt med en godisklubba. Ett ganska duktigt hostande fick mig att titta åt hans håll. Då höll han som bäst på att torka sig om munnen med en servett som han sedan fann det lämpligt att fästa i handtaget på brandsläckaren. Lite äckligt. När han ett par stationer senare tar servetten igen tänker jag att han tänkt gå av och städar iaf upp efter sig. Men icke. Istället kommer en rejäl harkling varpå han lagom demonstrativt låter den geleaktiga substansen lufta sig lite innan den landar i servetten. Mums... Sen är det dags att lägga tillbaka den nypåfyllda servetten i brandsläckarhandtaget. Tänk den stackaren som med livet som insats räddar en hel dagisgrupp från att brinna upp, och istället dör av förkylning. Kanske lite drastiskt men det är ju ändå lite ofräscht.
Idag har jag ätit min första köttklubba på pinne. Den var god, för jag var hungrig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar