Försvarstal

Sista kvällen i Bangalore var Jens och jag på guidad tur med en taxichaufför. Han körde förbi en del tempel och byggnader där de som styr staden håller till och så. Till sist frågade han om vi ville handla. Jag var rätt tveksamt inställd till shopping med chaufförs hjälp då dessa kan ta rätt många timmar när chauffören kan ha många kompisar med butik. Jens ville å andra sidan ha en träelefant så vi tackade ja. Vi hamnade i en turistbutik med priser... Ja, priser helt enkelt som var ganska höga. Men Jens fick sin elefant och jag fick i fem minuter av mitt liv tacka nej till en cellplastkopia av något kännt hus. Jag ska inte klaga, fick ju ändå lära mig att när killen som byggde eller ritade huset var färdig fick sina händer avhuggna så han inte skulle kunna göra något likadant byggnadsverk någon annanstans.

Jag såg som sagt mycket mindre av Indien än vad jag från början tänkt. Eller först hade jag tänkt se väldigt lite, eftersom jag bara skulle vara där under arbetstid. Arbetsdagen är ju som bekant i runda slängar 24 timmar. Men när det blev förlängt och helgen skulle spenderas där så ändrades min inställning till att se mer av landet. Men när Jens sen blev sjuk så sjönk dessa planer som saker som inte flyter. Trams... Anders och Måns-stöld rakt av bortsett från verbet... förlåt. Men! Jag har sett en arbetsplats och jobbat tillsammans med the locals, samt ätit i ett företags lunchrestaurang. Det är ändå något! Det här skriver jag inte för att övertyga någon annan om någonting, utan för att försvara mig själv mot mina tankar om att jag borde gjort något ner vistelsen.

Sist en fråga om någonting helt annat: Vad skulle du minst ogärna träffa på i sängen: En dödlig giftspindel eller en odödlig giftspindel?

När jag ändå är utanför ämnet kan jag passa på att rekommendera Kristofers löpsedelgenerator. Den fick mig att nästan dreggla ner mig med tandkräm. Men som tur var flög likt en superhjälte en hand in och stoppade skummets fall innan det slogs sönder till oigenkännlighet mot mina jeans. Eller kanske inte riktigt likt en superhjälte. För handen flög med handflatan uppåt, och ska man likna handen med en superhjälte får nog flatan vara magen. Och superhjältar flyger väl oftast med magen mot jorden om jag inte missminner mig. Trots att det rent aerodynamiskt borde vara bättre att flyga med en världsfrånvänd mage. Nu känner jag att jag är ute och leviterar i väldigt tunn luft, men så här tänker jag. Som jag förståt det här med vingar så handlar det om att få luften att ta en längre väg över vingen än under för att få luftkraft. Om då superhjälten har rak rygg, som sig bör, och muskulös bringa, enligt mallen, även om en liten ölkagge också borde fungera, så blir ju vägen över bröstkorgen och magen längre än den över ryggen. Slutsats, bättre lyftkraft med ryggen mot jorden. Huruvida fötterna ställer till det struntar jag i. Han kan sätta dem i Chaplinposition så att de i princip blir symmetriska kring planet som skiljer hans fram- och baksida. Tycker du jag kom från ämnet... Kanske en smula, min vana trogen. Här är länken till generatorn, bara att ladda om sidan för en ny löpsedel. Neat!
http://www.student.itn.liu.se/~krifa472/humor/