Iaktagelser från västernbubblan

Nu har jag varit i Indien en arbetsvecka. Under de första dagarna var jag lite duktig att läsa tidningen i taxin på väg till jobbet. Fram till i tisdags hade jag läst om tre olika strejkande arbetsgrupper. När jag kom i söndags var det taxistrejk, vilket innebar att det var lite småkaos från flygplatsen. Tanken var att jag skulle bli upphämtad. Men även den här gången åkte jag inte med den som det var tänkt. Jag har inget vidare flyt med de här upphämtarna. När jag kom fram till hotellmannen med namnlistan på folk som ska hämtas så är inte mitt namn med. Suck tänker jag. Så jag står där lite fånigt. Då kommer två amerikaner som inte heller är med på listan, men de kan det där med att vara otåliga och lite här-är-jag. Så de får med sig namnlistemannen ut till utgången. Iom att det är strul med alltihop erbjuder här-är-jagarna mig att hänga med. Hänsynsfullt. Väl ute så ser en av herrarna sitt namn och hugger tag i chauffören. Jag funderar ett tag på om min gubbe också kanske står där. Men iom att jag nu har chansen att komma till rätt hotell tänkte jag att det var dumt att chansa. Och för min del kan det ju vara bra om min upphämtare står kvar där, jag kanske kommer hit nån mer gång. Det var taxistrejken det, sen har läkarna strejkat också, och lastbilschaufförsstrejken hävdes i onsdags. Det är inte helt lättberäknat om man vill få saker gjorda här... Eller så är det just vad det är... om man räknar med strejkerna.

Västernbubblan som jag befinner mig i färdas med mig och ut från taxifönstret kan jag se lite av Indien. Där står människor på gatorna och bara står ser det ut som. Ungefär som statister i dataspel, som Sims eller Carmageddon. Den andra liknelsen är bra på flera sätt. Trafiken här är något utöver det vanliga. Det är riktigt tjockt med trafik på vägarna och det flyter som sirap. Avståndet mellan bilar, motorcyklar, cyklar och gångare är sådant att vägbanan skulle hållas torr även under en monsunperiod. De verkar trivas med det också, det är fler gångare på vägen än på gångbanan. Säkerhet och människovärde är tankar som dyker upp i mitt huvud. Jag tror att det finns en lag om man en hjälm per motorcykel, men ingen begränsning på antalet personer på densamma. Visst, om man ser det från ett nationellt perspektiv så är ju en invånare mer eller mindre rätt försumbart. Men för den enskilde individen borde det vara rätt stor skillnad kan man tycka. Med mitt svenska tänk på säkerhet föredrar jag bälte i bilen. Förolämpar man chauffören då? Om chauffören själv bär bälte, ska man bli rädd då?

Elkontakterna här är rätt festliga. De slukar nog alla sorters kontakter. Vilket medför att kontakten inte direkt fäster i uttaget, utan mer ligger där med hjälp av gravitationen. Så det gäller att hitta horisontella uttag. Sen blixtrar det ofta lite spexigt också när kontakten sluts. Så man håller gärna sladden långt från kontakten vid själva penetreringen. Lite som penna-snöre-flask-leken.

Vad jag också lärde mig från tidingen var att det är pappans ansvar att betala för sina döttrars bröllop. Även om föräldrarna separerat. Det slog en jury fast där pappan dömdes att betala för sina döttrars giftermål i efterhand, trots att han och mamman levt åtskillda i 25 år. De nämnde också något om att betalningskrav även gällde vid dödsfall, men det redde jag inte riktigt ut.