måndag 24 mars 2008

Missärfylla

Jag börjar mer och mer tro att koreaner liknar ätandet vid utövning av sport. Det ska vara en match, du mot maten. När människan var jägare var steget att få maten till bords svårt nog. Nu när den är allt för lätt att komma över får vi flytta svårigheten närmre slutsteget, till själva intagandet. Och risken behöver inte längre vara livet eller svält, den kan lika väl ligga på det sociala planet som kladdig skjorta eller allmän förnedring. Även idag kan svältrisken vara närstående i de fall matens friktion mot pinnarna är allt för låg. Vad som får mig att ta upp det här ämnet igen är lördagens middag med bland andra Stefan. Vi försökte med pinnar äta icke benfria kycklingbitar över en soppskål. Som gjort för att stänka och kladda rejält. Smaken var utsökt, så jag ville ju inte ge upp ätandet bara för den sakens skull. Lite underhållning får man bjuda på. Varmrättsmätta gick vi därifrån till nästa ställe där vi intog efterrätt i form av koreansk pizza och frukt. Vid 11-tiden bröts sällskapet upp, ytterligare lite mättare. Men Stefan och jag var fortfarande ölsugna. Så vi begav oss till kvällens tredje station. Där satte vi oss till bords och beställde in öl. Vi blev frågade om vi ville äta något. Vi tackade nej. Och vips så var krysstecknet där igen. Ingen öl utan mat, som ordspråket säger. Så vi beställer in en kycklingsallad som vid anländandet ser mycket fin ut. Den smakar delikat också. Trots det blir halva salladen kvar. Synd på en så fin sallad, men våra magar hade fått nog. På vår hemväg såg vi andra som också fått nog, fast av den flytande delen av en måltid. Visst, vissa kanske gick runt och var obekvämt mätta också, men det tar sig inte lika tydliga uttryck. Information som kanske är av intresse är att vi var i ett studentområde med ganska många barer som ligger inte alls långt från där vi bor. Två stopp med tunnelbanan. Jo, vi beskådade folk som till synes hade svårt att gå dit de ville, någon som tröttnat på att behålla maten i magen och istället valde att placera den på trottoaren, och mitt på gatan satt någon och grät. Platsen kanske inte var så illa vald med tanke på vad som försigick på trottaren. Missärfyllan finns även i Korea.

1 kommentar:

Anonym sa...

Fullständigt underbart!