Krysstecknet

Idag fyller mamma år. Det har fått mig att ta tag i en sak, att skaffa head set till datorn så jag kan ringa henne billigt. Jag tar mig iväg till Coex, ett en gånger en kilometer stort underjordiskt köpcentrum med allt från damunderkläder till smink. Storleken kanske är lite överdriven. Eller så är den underdriven. Jag vet inte, men väldigt stort är det. Jag strök runt och försökte hitta en elektronikbutik. Inte så lätt att finna en sån i spannet mellan damunderkläder och smink. Det var iofs en lite väl snäv inramning, men är man ute efter teknikprylar så beger man sig lämpligen någon annanstans. Men Coex ligger på behagligt gångavstånd hemifrån, så jag tänkte ändå ge det en chans. Något annat som jag varit sugen på att finna en längre tid är någon sorts matbutik. Jag ser vad ter sig vara en sådan och går in. Det som lurade in mig var en juicekyl och godisställning. Det var ungefär så mycket de hade i matväg. Resten var papper, pennor, vindrutetorkarblad, plastbyttor, engångstallrikar, mobiltelefoner, schampoo och head set! Glad av min lyckade fångst tänkte jag vidare prova lyckan på ett par skor. I de jag har nu kokar fötterna. Jag hittar ett par jag gillar. Storlek 39. Frågar om de finns i större storlek. Får krysstecknet tillbaka som svar vilket innebär "nej". Men jag väljer att tolka det som "Game over killen, slut med shopping för din del". Istället fortsätter jag mitt runtstrykande i shoppingmallen och funderar på koreanska tjejer. Deras åldrande tycks liksom det mesta i det här landet vara digitalt. De man ser är antingen unga och piffiga, eller så är de gamla och mindre spänstiga. Som om de en dag bestämmer sig och lägger in sig på en åldringsklinik, därifrån de blir utsläppta när de blivit gamla. Tänkas kan att kliniken heter hemmet och medicineringen är barnuppfostran.